Dödsfall anmäls till pastoratsexpeditionen, antingen av privatperson eller av den begravningsbyrå du vänt dig till. Inom de närmsta dygnen är det själaringning för den döde. Då ringer vi i kyrklockorna för den som avlidit. Följande söndag är det tacksägelse i den församling som den döde tillhörde. Anhöriga kan välja att närvara vid den gudstjänsten eller inte.
Prästen kontaktar sedan närmast anhörig för ett sorgesamtal. Vi försöker i möjligaste mån att träffa den anhörige, annars sker det på telefon. Sedan planeras begravningsgudstjänst tillsammans med präst och musiker.
Avsked
Att ta farväl av en närstående är ofta tungt. Med sina ritualer och symbolhandlingar vill och kan Svenska kyrkan vara till stöd, hjälp och trygghet när livet förändras. Begravningsgudstjänsten finns till för att säga farväl, överlämna en människa till Gud och säga tack. Att samlas till begravningsgudstjänst med familj, släkt, vänner och andra nära, är ett sätt att gemensamt stötta varandra och minnas den som lämnat oss. Begravningsgudstjänsten är en möjlighet att gestalta hoppet om att det går att uthärda även när allt känns outhärdligt.
När vi drabbas av sorg och död reagerar vi med både kropp och själ.
Ibland kan sorgen kännas allt för tung att bära på egen hand. När sorgen drabbar oss är det viktigt för oss människor att vi tar oss tid och att fundera och samtala kring livet och döden och om meningen med allt. Svenska kyrkan vill gärna erbjuda hjälp till detta. Präster och diakoner är vana att möta människor i svåra situationer och har tystnadsplikt. Här finns alltid någon som har tid att lyssna och samtala.